Hösten som treåring

Eftersom Mini ska vara hos mig i i alla fall tre månader, kommer det hända en hel del i hans utbilding. Som det ser ut nu har han vilat sedan treårstestet i maj. Han reds på treårstestet och är alltstå insutten i alla gångarter, vet hur broms, gas och att svänga funkar och har börjar söka sig lite neråt/framåt, men thats it. 
 
 
Vi har börjat den här tiden men lite jobb från marken, longerat, promenerat och tömkört. Han är snäll och rolig att jobba med, men har absolut lite åsikter också. Han har bockat lite när det blir lite mycket för hjärnan eller han tröttnar på att gå fint, haha, men har väldigt svårt att se att han skulle göra något dumt. På onsdag morgon får han skor så efter det känns det okej att sitta upp lite försiktigt. Jag kommer börja med att göra precis som man gör när man rider in, men fler steg åt gången eftersom han redan är riden. Jag kommer att börja med att hänga på medan jag klappar och rör mig lite för att känna av hur han beter sig, sedan sitta upp och skritta försiktigt med ledare. Efter det rida några varv på linan, bara skritt första gången. Dagen efter kommer jag göra samma sak men lägga in lite trav om allt känns okej. Än så länge är hans galopp så stor och luftig att han inte riktigt orkar med den på volten, så den kommer jag lägga in när han är stadig på rakt spår med mig på ryggen, tills dess jobbar vi med den från marken. 
 
 
Mini kommer att ridas tre dagar i veckan, promeneras de andra dagarna och en dag i veckan får han bara gå i hagen. Promenaderna kommer vara ca 20-30 minuter, så inget jobbigt för honom utan bara skrittta genom kroppen, miljöträna lite och stärka senor och ligament. Promenaderna gjorde dessutom väldigt mycket för min och Roys relation, så jag gillar dem. Såklart ska även perioder av total vila läggas in. 
 
 
Allt eftersom Mini blir starkare i ridningen och alla hjälper är renodlade och befästa komemr vi introducera lite bommar och småhinder. Vi ska även åka iväg och löshoppa i slutet på Oktober på en gård hyfsat nära. Superkul. Planen är att när han vid årsskiftet automatiskt blir fyra år, om allt flyter på och vi slipper nöta något vilket jag inte vill göra på en så pass ung häst, ska vara redo att gå LC dressyr och hoppa en 70-80 cm bana med godkänt resultat. Som hjälp mig på vägen har jag såklart mina grymma tränare, en mijlon unghästböcker, artiklar och nedskrivna tankar och såklart min egen erfarenhet. 
 
Det man kan vara helt säker på är att unghästar bjuder på många överraskningar. Vissa saker som man förväntat sig skulle ta två veckor är klart på ett pass, medan andra man trodde skulle gå snabbt och smidigt tar längre tid. Så länge man är öppen för det, lyssnar på hästen och tar hänsyn till hur de växer och vad de har svårt respektive lätt för möter man sällan några större problem. Stöter man på något som man inte reder ut så tar man hjälp, helt enkelt. Kärlek och respekt med ett konsekvent arbetssätt. Att analysera vad man gör och varför är också ett bra verktyg att ha med sig. 
 
Det här ska bli så roligt!
 
 

Lördagmorgon

God morgon! Vakna än? Jag sitter på bussen på väg till stallet ⭐️ Var helt förvirrad när jag vaknade i morse innan jag kom på att det är lördag. Dröm! Jag och Mini ska ut på promenad i solen tänkte jag, kika på omgivningarna. Mycket skritt står på hans schema framöver. Han har en så ful hovspricka ena bak bara, så jag tar det lite lugnt innan hovis kommer på onsdag.

Igår var vi dock i paddocken och longerade en liten stund. Jag ville se hur han betedde sig där och hur han rör sig, har ju inte haft någon koll på något av det där, hehe. Hade i princip bara klappat på honom i hagen innan vi åkte mot Göteborg. I alla fall; guldstjärna. Han tittade i princip inte på något, hur ball får man vara när man är tre år? Skritten var i alla fall väldigt fin när han klev på, traven lämnade lite att önska men jag tror han är i växtfas vilket gör sitt, sedan är jag ju väldigt bortskämd med Mollys fantastiska trav. Galoppen däremot - magisk. Wow! När han får ordning på sina milslånga ben och orkar galoppera mer än tre språng på volten kommer det bli riktigt riktigt bra. Så kul att jobba med hästar med så fina kvalitéer! Jag längtar verkligen ut till stallet varje dag. Det är en underbar känsla.

Ni får ha en fantastisk lördagmorgon hörrni så hörs vi lite senare! ❤️

Mini löshoppas i våras innan treårs. Spana in uttrycket 😍👌🏻

Framåtbjudning hos unghästen

Jag tänkte dela med mig av mina tankar om något som jag vet är ett ganska känsligt ämne. Det finns många åsikter om hur man skapar framåtbjudning och vad som är rätt respektive fel. Jag har något väldigt djupt rotat i mig och det är att så länge inte hästen går fram kan du inte göra något annat heller. Du kan inte rida an ett hinder, du kan inte gå in i en skänkelvikning, du kan inte göra halt och du kan inte rygga. Inte korrekt. Jag vet inte hur många ekipage jag ser med dålig energi, i undertempo och hästar som inte är kvicka för skänkeln. 
 
Molly första traven uppsuttet på måånga veckor. Fin men tänker lite för mycket uppåt och viker in näsan.
 
Framåtbjudningen är A & O. Inte att blanda ihop med att springa fort eller att hänga i handen och rusa. Det handlar om att få hästen att förstå att det är framåt vi vill, alltid. Många pratar om att unghästen ska ridas ut i största möjliga mån för att hitta naturlig framåtbjudning, vilket såklart är en jättegod tanke. Men dagens hästar ligger högt i blod och helt ärligt är det svårt att få dem att bjuda framåt ordentligt när det tittas på än det ena än det andra längs vägen. Det släpper givetvis efter ett tag (läs; en miljon uteritter senare, hehe), men ute blir inte automatiskt lika med framåtbjudning. Även om jag alltid har en häst framför Molly när vi rider ut så har jag svårt att vara tydlig med att jag vill att hon ska tänka framåt i alla lägen utan att börja bråka med henne. Hon viker gärna in näsan och går uppåt istället. Molly är ingen lat häst, tvärtom. Hon är fantastisk att jobba med men hon förstår inte alltid vad jag vill, vilket inte är alls konstigt med tanke på hur lite hon är riden.
 
 
Det jag väljer att göra vissa pass är att ha med mig någon jag litar på, på marken med en, håll i er nu, longerpisk. Vi är inte när henne med den, vi snärtar inte med den, ingenting sådant. Den enda vi gör är att jag rider runt spåret som vanligt, alternativt på en volt runt personen i fråga. Jag ger en försiktig och mjuk hjälp med skänkeln, svarar hon då inte duttar jag till igen, snabbt, samtidigt som den som håller i pisken lyfter den en aning från marken och pekar mot rumpan på Molly. Hon svarar direkt på det. Massor av beröm. Efter ett par gånger fattar hon precis vad det är frågan om. Människan på ryggen vill att jag ska gå framåt. Direkt. Jag får ett undertramp, ett stöd i bettet och precis den känslan jag vill åt.
 
 
 
Vi tänker alltid på att hålla situationen väldigt lugn, bekväm och positiv. Det enda vi gör är att hjälpa Molly att förstå att framåt är vägen att gå, inte uppåt. I mina ögon är detta så mycket bättre än att sitta och banka och peta med spöt. Mitt mål är en känslig och framåt häst som är lydig för hjälperna och positiv till arbete. Det tror jag att jag får genom att göra det så tydligt jag kan för henne och aldrig bråka med henne. Konsekvent och schysst med ömsesidig respekt, det är så jag vill jobba. Hur gör ni för att hitta framåtbjudningen?