Söndagen den 1:a januari 2017

God morgon. Årets första inlägg, det känns stort och det känns som det ligger mycket ansvar i det. Jag har ett år framför mig där troligtvis mycket kommer att förändras och varje dag kommer på ett eller annat sätt påverka hur den förändringen sker, det är i alla fall min vision. 

 
År 2017 ska varje dag räknas. Inte i termer av att jag ska uträtta stordåd sju dagar i veckan i 52 veckor, utan att varje dag ska vara en del i en större resa, en större utveckling och en bit på vägen mot.. ja vaddå? Framtiden? Det går ju inte endast att leva för framtiden, det är bara att acceptera. Framtiden är inte på något vis garanterad, det är ett faktum. Nej, jag vill att varje dag räknas i form av att jag ur den kan plocka stunder att njuta av samtidigt som framtiden får sin del. Balansen. 
 
En annan sak jag vill jobba med är att sätta saker i ett större perspektiv. Att stressa upp mig för / känna mig värdelös över saker som inte går som jag tänkt behöver ta mindre plats. Lätt att säga men enormt svårt att sätta i handling. 2017 vill jag inte vara min prestation. Min prestation ska inte få våra min identitet, det ska min egen självkänsla, mina relationer och vem jag är som person stå för. 
 
Någonstans grundar sig detta i min dröm att komma långt på vägen på många plan - karriären, ridsporten och ur en idé om personlig utveckling och vad det innebär för en människa. Detta driv kommer jag att ha med mig och givetvis är det det som pushar mig framåt och delvis skapar min identitet, men min identitet kan inte vara byggd på mina prestationer. Då kraschar jag när något faller. 
 
Tankar första dagen på 2017, med tre timmars sömn och utan kaffe i kroppen för Pressbyrån hade inte förmått sig att öppna för en som skulle åka och släppa ut hästar, haha. På torsdag kommer Molly och den stunden har jag lovat mig själv att nu är det dags att våga älska hejdlöst igen. För det är ju det som är livet. 
 
 
 
 
 

Mål

Måndag, ny vecka, nya möjligheter, hehe. Klyschigt men sant. Vet ni vad? Jag har precis påbörjat min sista kurs på universitet. Det känns ju helt.. Sjukt? Fem år. I vår skriver jag masteruppsats och thats that. Jag har en intensiv jul framför mig men höstterminen har flutit på utan konstigheter så jag är taggad och tror på mig själv. 
 
Ni vet ju att jag har funderat på hur allt med hästarna ska vara och jag har nog kommit fram till någon slags slutsats, men vi får se vid återbesöket hur det verkar med Molly innan något bestäms, se hur jag känner då. Någonstans är det ju detta jag gör för min skull och med någon som inte är lika insatt (läs Alexander) att bolla med blir det lättare att få lite perspektiv. Hästeriet måste väga in vissa saker för att jag ska tycka att det är givande och inte bara göras "för att". Det är vissa delar jag älskar mer än resten och de måste vara inkluderade på ett eller annat vis.
 
Dels är det utveckling. Jag älskar unghästar och vill bli så himla bra på det. Vill känna att jag har stenkoll på hur jag lägger upp utbildning så resultatet blir en välriden, trevlig och balanserad individ med förutsättningar för sporten. 
 
En annan del är mål. Reachable targets men som känns lite läskiga, lite svåra och lite ouppnåliga. Att bygga tillit till sig själv och kunskapen jag besitter, att använda den kunskapen och fläta samman det med tankar om horsemanship och kunna bygga ett vinnande och välfungerande upplägg. 
 
En annan del är - hur ofint eller dumt det än är - bekräftelse och resultat. Tyvärr (?) är den en del jag behöver för att bli motiverad, kämpa vidare och kunna fokusera stenhårt. Vem orkar kämpa lika genuint i motvind utan resultat i evigheter? Inte jag, jag kämpar ändå men den där sista glöden försvinner. Jag pratar inte om bekräftelse i den form att andra ska säga "åh vad du är bra" utan om resultat. Hästen blir mer välriden, vi utvecklas och klättrar step by step. Det behöver inte gå fort och det behöver inte vara stora grejer, men vem känner inte igen sig i att man vill att det ska gå framåt? 
 
När jag insett detta, funderat så hjärnan blödde i tre dagar och kommit fram till vad jag vill gära härnäst, ja då kom den saknade glöden farandes som ett jehu genom kroppen och jisses, jag har saknat känslan. Varmt varmt välkommen. 
 
Nu är första stegen på vägen att börja fokusera på att göra Mini redo för kvalitén, som är omdöpt till "Unghästtest" och som kommer äga rum under våren. Om jag visar eller om någon annan gör det, eller om hans ens kommer att visas kan jag inte säga nu, men där har vi ett utbildningsmål och vi siktar däråt med allt vad det innebär. Idag ska Mini få jobba på linan och jag ska göra ett röj bland mina grejer i stallet. Nu kör vi. Every detail matters. 
 

Tankar om hönät

Hej på er! 
 
Idag har jag.. Städat. Och pluggat. Har en ny regel om att inget plugg sker efter stallet, med andra ord behöver jag planera och göra under dagarna istället för att skjuta på det. En lättnad, faktiskt. Många gånger har jag stressat hem från stallet för att plugga, vilket inte är hållbart har jag ju fått inse. 
 
Okej.. En annan grej. När jeg red Mini i måndags så var känslan annorlunda från sist, han gick hemskt gärna vänsterställd, och han är absolut mjukare i vänster sida, men nu var det en signifikant skillnad sedan sist. Jag iakttog honom i boxen när han åt från sitt hönät igår, och han står vänsterställd hela tiden när han äter. Han får åtta kg hö i sitt slowfeedingnät på eftermiddagarna för att han inte ska stå och sparka i väggarna. Det har funkat toppenbra, men jag har en känsla av att det kan spä på hans naturliga oliksidighet (som alla unghästar har mer eller mindre), tyvärr. Vi slopar nätet ett par dagar och ser om han lugnat sig med sparkandet. Jag ska jobba honom från marken på töm för att känna lite mer och kunna ställa honom lite försiktigt åt höger. Det är ingen nyhet att slowfeedin-nät kan ge spänningar i nacke/hals pga onaturlig ätställning, och om Mini hela tiden står vänsterställd och äter är det inte så konstigt att "blir sån", haha. 
 
Okej, nu ska jag fortsätta plugget en stund och sedan är det Bonde ♥ Uppdaterar er i morgon om hur det gick att tömköra och om stallet står kvar eller ej ;) 
 
Puss!
 
 
Kolla här då! Fyra skor = vuxen