Söndagen den 1:a januari 2017

God morgon. Årets första inlägg, det känns stort och det känns som det ligger mycket ansvar i det. Jag har ett år framför mig där troligtvis mycket kommer att förändras och varje dag kommer på ett eller annat sätt påverka hur den förändringen sker, det är i alla fall min vision. 

 
År 2017 ska varje dag räknas. Inte i termer av att jag ska uträtta stordåd sju dagar i veckan i 52 veckor, utan att varje dag ska vara en del i en större resa, en större utveckling och en bit på vägen mot.. ja vaddå? Framtiden? Det går ju inte endast att leva för framtiden, det är bara att acceptera. Framtiden är inte på något vis garanterad, det är ett faktum. Nej, jag vill att varje dag räknas i form av att jag ur den kan plocka stunder att njuta av samtidigt som framtiden får sin del. Balansen. 
 
En annan sak jag vill jobba med är att sätta saker i ett större perspektiv. Att stressa upp mig för / känna mig värdelös över saker som inte går som jag tänkt behöver ta mindre plats. Lätt att säga men enormt svårt att sätta i handling. 2017 vill jag inte vara min prestation. Min prestation ska inte få våra min identitet, det ska min egen självkänsla, mina relationer och vem jag är som person stå för. 
 
Någonstans grundar sig detta i min dröm att komma långt på vägen på många plan - karriären, ridsporten och ur en idé om personlig utveckling och vad det innebär för en människa. Detta driv kommer jag att ha med mig och givetvis är det det som pushar mig framåt och delvis skapar min identitet, men min identitet kan inte vara byggd på mina prestationer. Då kraschar jag när något faller. 
 
Tankar första dagen på 2017, med tre timmars sömn och utan kaffe i kroppen för Pressbyrån hade inte förmått sig att öppna för en som skulle åka och släppa ut hästar, haha. På torsdag kommer Molly och den stunden har jag lovat mig själv att nu är det dags att våga älska hejdlöst igen. För det är ju det som är livet. 
 
 
 
 
 

Torsdag

God morgon! Allt bra? Fått lite tankar om mitt inlägg igår och jag förstår ju såklart att inte allt är svart eller vitt. Som sagt stödjer jag allas val i livet så länge de gör det med hjärtat och inte skyller ifrån sig på saker som inte är sant. Jag kan nog vara lite manisk i mitt hästintresse även om jag inte vill se det så, för jag ser inget osunt i det helt ärligt. Det är jag.
 
Nog om det för nu, haha. Idag väntar intensivt plugg följt av en föreläsning klockan två. Efter det åker jag och Frida till stallet. Mini ska ridas (tjoho) och sedan har vi stallmöte. Ska bli kul att höra om nya stallchefens planer för verksamheten och oss inackorderingar. Jag trivs så himla bra på Troya och beslutet att flytta dit kan ha varit avgörande för hur min hästframtid utvecklar sig. 
 
Igår kunde förresten Mini galoppera tre varv på linan i höger galopp, vilket är stora framsteg. Jag pushar honom försiktigt framåt och han har inte varit stark nog innan. Jättekul att det går åt rätt håll och att han blir starkare och mer balanserad. Jag ångrade mig angående inspänningen, jag vill nog vänta lite till innan jag ställer några som helst krav på arbetsform. Han behöver hitta sin egen balans och det hjälper jag honom inte med genom att begränsa honom. Det här med att tänka igenom och ifrågasätta det man gör. 
 
Dagens ridpass blir fokus på att svara på framåtdrivande hjälper så jag slipper sitta och tjata så på honom. Jag vill vara konsekvent men inte för den sakens skull hård. Jag vill ha med mig bandet vi håller på att bygga med varandra upp på ryggen, för jag tror verkligen att det kommer att ge utdelning längre fram. 
 
Nej, nu måste jag sätta fart med plugget. Intensiv torsdag får det bli idag! Ta hand om er, vi hörs senare. ♥
 

Onsdag och choklad needed

God morgon! Allt väl? Jag mår bra, men har en påträngande känsla av att choklad kommer behövas för att vara effektiv idag, haha. Tror ni det kan stämma eller är det bara min svaga karaktär som talar? Who knows.. Jag sitter i soffan med min kopp kaffe, har ganska nyss ätit frukost. Var uppe en stund innan dess och skrev lite på min inlämning som ska in i nästa vecka. Det här med att vara i fas, svårt och det krävs disciplin men  skönt. 
 
 
Mini hade dragit upp ett sår igår, han fick det när han gick med Mini-Mini (hehe) shettisen. De går inte tillsammans längre för shettisen hade en stäckning som tyvärr gick upp av deras busande. I alla fall tog den en smakbit av Mini en dag, rakt över hasen, och igår hade skorpan lossnat. Det sitter så dumt där, går upp när han rör sig, men det är inte djupt så det är ingen större fara. Man får hålla efter helt enkelt. I alla fall skrittade vi bara för hand i paddocken i en kvart. Han är verkligen så lyhörd och sökande, social och vill vara nära och anförtror sig. Inte alls som Molly som har massor av integritet och nerverna på utsidan, hehe. Jag kände det när jag gick där, att den här hästen skulle jag kunna bonda hur mycket som helst med. Samtidigt känner jag att jag inte vill gräva för djupt, han är inte min och man vet aldrig hur framtiden ser ut. Svår balansgång. En lyx-häst i specialförpackning är det i alla fall. Han sitter verkligen inte ihop någonstans och så kommer han nog mer eller mindre alltid att se ut, men han är så underbart snäll och han är balsam för själen ♥ Ska bli så roligt att få se honom löshoppa nästa helg!
 
Bild från i lördags. Ser ni så blank han blivit? Hösilaget är verkligen superbra. Han äter ca 16 kg, 1 kilo Hippo Grow Alfa, mineraler, lite betfor och foderjäst.
 
Igår kväll i paddocken. Glänser!
 
Som sagt, i specialförpackning ;) Revbenen syns ur denna vinkeln men det är mycket mindre än när han kom. Det tar sig! :) 
 
 Mini och hans nya bästa vän, slowfeeding-nätet.
 
Nä, nu får jag sluta sitta och mysa över Mini och sätta lite fart. Om en timme ska jag vara i skolan och möta upp min grupp för lite jobb inför vår presentation nästa vecka. Vi hörs lite senare, om hasen ser bra ut i eftermiddag ska jag longera ett par varv med lite lätt inspänning, för att få honom att komma upp med ryggen och sänka giraffhalsen en aning. Vi hörs! Puss ♥