Helgen i bilder

Hej mina hjärtan ♥ Hur mår ni? Jag mår bra faktiskt. Tänker mycket och låter inte bloggen bli ett måste, hoppas ni kikar in ibland ändå och läser lite, tycker så mycket om att ha er här! 
 
Min helg har varit bra, häst och plugg har stått på tapeten. Kollat en del från SIHS men som vanligt har livesändningarna strulat.. Lågprioriterad storsport, märklig kombination. 
 
Mini har dels fått gå väldigt försiktigt i longeringsystemet. Han accepterade det jättefint och när han började skjuta tog det ju emot runt rumpan, så han la ner efter första försöket och fokuserade jättefint på mig sen. Lyckan. Jag ska fortsätta ta hjälp av den korta små stunder för att bryta beteende lite grann- Som belöning fick han lösgaloppera i ridhuset, både höger och vänster flöt på fint. 
 
Igår red vi ut en liten sväng, så duktig! Blev lite rädd för en sten men vad kan man begära? ;) För övrigt har jag insett att han är så otroligt lik Bonzai, haha. Antar att det bådar gott! Det är något verkligen speciellt med Mini alltså.. 
 
Kryddan har fått sig några besök och god, hon fick komma och röra på sig lite och ingen var gladare än hon, finste lilla skruttan. Nu ska jag plugga och sedan åker vi till stallet, ikväll fortsätter plugget. Mini ska promeneras och sedan longeras en kort stund. Vi hörs! Puss på er
 
Kryddis ♥
 
 Helena kanske har en begagnad sadel jag kan få köpa? ;) 

Ur balans för en stund

Hej mina fina! Har tidsinställt för sitter på kontoret hela dagen idag.

Igår när jag fick information om hur Molly ser ut i dagsläget blev jag såklart superlycklig över att det går åt rätt håll, det är min drömhäst vi pratar om här. Det var mycket känslor högt och lågt, och när jag sedan la på så började jag tänka på hela situationen och så bara brast det. Aj. Jag blev så ledsen över hur våra planer bara grusats, att försöka matcha mot Falsterbo eller i alla fall Champion of the Youngsters nästa år, hur vi skulle komma ut och göra våra första tävlingar nu denna hösten. Allt det här bär jag såklart med mig hela tiden, men att Molly är i Motala och bor på all inclusive-hotell gör att jag får lite distans till hela situationen.

Veterinären sa att "det har ju faktiskt bara gått fyra månader sedan hon skadade sig" vilket fick mig att inse att det här kommer ta TID. Massor av tid. Jag kan säga att ha min lilla Mini Cooper hemma (haha ni ska få den storyn någon dag, varför han går under namnet Mini) har räddat mig, mer eller mindre. Han ger mig så mycket, en fantastisk personlighet i specialförpackning.

I alla fall, när jag brutit ihop över Molly i tio minuter så händer det som alltid händer - jag började fokusera på det positiva i situationen. Bengt är fantastisk som roddar allt och jag har Mini hemma att lägga energi och fokus på, att utveckla honom denna vintern kommer vara jätteroligt. Nu ska jag bygga en ny plan över tre månader, med inplanerade vilor och ett slutmål för den här perioden. Och plötsligt är jag positiv, taggad och mår bra igen. Allt löser sig. Molly kommer hem när hon är ridbar och om det är om två månader eller ett halvår spelar det ingen roll. Hon får alla förutsättningar för att läka på bästa sätt och det får ta den tiden det tar.

Tack hjärnan för att du fungerar såhär. Om det är jag som själv arbetat mig hit genom all skit jag har upplevt de senaste åren eller om jag naturligt har den här egenskapen vet jag inte. Det jag vet är att utan den hade jag inte varit där jag är idag och jag hade absolut inte mått såhär bra med tanke på omständigheterna.

 

Att lägga sin lycka i andras händer

Hej på er!
 
Alltså den här förkylningen vill ju inte ge med sig. Valde att ta plugget hemifrån idag för att låta bli att smitta hela Göteborg, hehe. Jag ska snart åka mot Kungälv och sitta där och plugga en stund innan jag drar mig ut mot stallet. Kryddan ska få skor vid 15, sedan ska Plutten ridas och efter det är det Minis tur. Såg ett inlägg från Champion of the youngsters och åh vad troligt det hade varit att kunna starta honom där nästa sommar... Vi får väl se hur allt utvecklar sig. Drömma kan man alltid!
 
Jag funderade som sagt mycket igår, och jag återkommer ofta till en sak som jag tror är en av mina svagheter. Jag kan ofta lägga över mitt eget välmående på andra, vad de gör och värderar påverkar mig ibland mer än vad jag känner är rimligt och sunt. Jag har valt att leva mitt liv lite extremt, jag inser ju det, med tre hästar på olika ställen just nu och dessutom en fjärde jag rider utöver det. När jag ser på det så inser jag ju att jag är lite knäpp, haha. Knäpp men nöjd med tillvaron och när jag känner mig stressad har jag blivit duktig på att påminna mig själv om att allt är självvalt. Alla saker jag måste göra kommer av beslut jag har tagit tidigare, av anledningen att jag tror att det kommer att gynna mig på lång eller kort sikt. 
 
Det jag måste jobba mer på är att inte luta mig på andras beslut, åsikter och tankesätt utan lita på att jag vet vad som är bäst för mig och vad som gör mig lycklig. Det är ju omöjligt att de preferenserna är samma för alla och det är verkligen inte upp till mig att lägga värderingar i det eller basera mina känslor på andras beslut och åsikter. Känner ni igen er? Kan ni komma på er själva med att lasta över er lycka på andra? Djupt och komplext, hehe. Men nyttigt. 
 
Älskade Mini som fått ett nytt smeknamn; Vargen. Folk i stallet tycker han ser ut som Vargen i Bamse haha! Jag får faktiskt hålla med... 
 
 
 
 
 
 
Vi ska se om jag kan få lite dokumentation på dagens ridpass! Galet vad Mini-Vargen bockade på linan igår förresten, han var uppe i domartornet i paddocken och vände ungefär. Jag har kollat lite youtubefilmer på rodeo (haha alltså så nördig) och jag tror inte de kommer riktigt lika högt med ryttare på? Haha.. Han har ju bockat med mig på ryggen ett par gånger men det är inget jag känner är obehagligt eller att det ens är i närheten av gränsfall för vad jag sitter kvar på. Vi får väl se när kraven börjar komma lite mer vad han säger då, men jag är faktiskt inte orolig. Jag tror han är rädd om mig ♥ Vi hörs ikväll hjärtan! Puss