Lastning Del 1

Hej på er! 
 
Här kommer första filmen på Mollys lastning. Vi har övat en gång innan detta som vi inte filmade, då gick vi in en gång och hon fick äpplen och godis, sedan slutade vi. Nu har vi kommit så långt att vi stängt bommen och hon har fått stå med den stängd en stund. Det jag gör när jag lastar henne är att fokusera på tryck och eftergift. En gång i början så backar hon ut utan att jag ber henne, och som ni ser så får hon inte eftergift förrän hon är på väg åt rätt håll igen, framåt in i transporten, och då ger jag efter på linan direkt. Anledningen till att hon varken har skydd och dessutom är smutsig (!) är att vi har hämtat henne direkt från hagen för att behålla en lugn sinnesstämning. Vi kommer lägga till en del i taget i hela lastningsprocessen, så även att stå på gången och bli iordninggjord innan, men det är inte dags för det än. 
 
Problemet har ju inte varit lastningen i sig utan att hon får panik, skjuter rygg och trycker sig mot väggar/bom och försöker vända på sig när hon väl är inne. Därför delar vi upp det hela i delar som alla ska kännas bekväma, trygga och behagliga, både för henne och för mig då vi båda är lite ärrade efter "olyckan". Som ni ser gör vi det hela till en lugn, otvingad och trevlig upplevelse, både äpplen och lite knogar har gått åt, haha. Mitt mål; att Molly ska vara helt trygg med mig och med transporten. Det ska vara lika naturligt som att gå i hagen och vi ska öva tills vi är där. Det är dels ur säkerhetssynpunkt, en lugn och trygg häst är betyligt mindre skadebenägen, dels att vid en tävlingssitatuion ska transporten vara en trevlig plats där man kan slappna av och vila. 
 
Nästa gång ska vi stänga luckan och förhoppningsvis köra en liten sväng. Vi skulle gjort det idag, men då Molly var så fin när jag red och blev lite trött i huvudet så lät vi det vara. Filmen är alltså från när vi lastade igår. Enjoy!
 
 
 
 
 

Smal och trång transport - om hästen själv får välja

.. Eller i alla fall Molly! "God morgon" på er! Hoppas allt är bra. Jag sitter och äter frukost, men har varit vaken sedan 7. Hade utsläppet så jag sov hos mina föräldrar i Kungälv inatt så jag inte behövde åka 1,5 timme till stallet, räcker med en kvart den tiden på morgonen. 
 
Jag travade som sagt Molly igår och det kändes *peppar peppar* så bra! Åh, kan det verkligen vara så att vi äntligen är på gång nu? Jag var rätt nervös när jag satt upp så var tvungen att sjunga lite sånger för mig själv för att inte glömma av att andas, men hon höll sig på mattan och vi kunde trava en liten stund i varje varv utan bekymmer. Fina fina lilla häst!
 
Uppiggad av det faktum att vi är på gång, fick jag ett infall när jag kom till stallet idag och allt var helt stilla och lugnt att idag är dagen vi ska ta tag i lastningen. Ni som hängt med en stund vet att Mollt bjöd på ordentlig dramatik när jag körde hem henne från Motala, läs mer om det HÄR. Så, jag har dragit mig lite för detta. Vi har lastat en gång i samma transport hon åkte hem i och direkt började hon skruva sig, stressa och vilja vända på sig. SÅ obehagligt. Jag har tänkt rätt mycket på situationen och insett att jag måste nog köra den här hästen i en transport som är tight och omslutande för att hon inte ska känna att hon kan/vill/behöver vända på sig. Så, hög mellanvägg, smalt och inte för mycket space. Tvärtom vad alla andra vill ha helt enkelt ;) Idag lånade jag just en sådan transport av en stallkompis, hämtade Molly direkt från hagen så hon skulle behålla sitt lugn och inte hinna tagga igång på stallgången eller så. Jag var väldigt lugn själv och tog det, ja, väldigt lugnt och stillsamt. Problemet har aldrig varit att hon inte går på utan just att hon fått panik när hon väl står där inne. 
 
Tror ni inte hon var helnöjd med valet av släp? Jag kunde gå in, backa, gå in ett steg, backa ett steg osv. Vi valde att inte stänga om henne idag för jag vill göra detta ordentligt så vi båda känner oss helt trygga i situatonen, jag har nämligen också blivit rätt så skärrad efter det som hände. Vi avslutade när hon var helt lugn och fokuserade mer på om jag hade fler äpplen än att hon stod i släpet. Målet är såklart att kunna lasta, köra och lasta ur själv och att jag ska känna mig helt trygg i det och så även Molly. Ömsesidig respekt och trygghet är vad vi strävar efter, och om det blir i ett äldre och trängre släp så får det givetvis vara så. Det här kommer bli toppen. 
 
 Molly-släpet ♥