En härlig dag

Ni vet när man är sådär härligt matt efter en hel dag utomhus när höstkylan har börjat komma? Precis så känner jag nu. Sitter med en stor scarf kring halsen och med raggsockar på fötterna och ska strax äta middag hos mamma och pappa. Alla tre hästarna har skött sig bra, möjligtvis att Kryddan var lite piggare än önskvärt men annars har allt gått super. 
 
Plutten var hur fin som helst och jag hade verkligen Eckermanns ord i huvudet när jag red. Älskar att reflektera både när och efter jag rider likaväl som på backen. Jag har ju någon idé om att bli tränare i framtiden, tror jag hade gillat det. Blir ganska innovativ när jag står på marken och klurar, funderar och blir helt uppslukad. Sa jag att jag var äkta hästnörd? Haha...
 
Mini fick en promenad på ca 2,5 km på grusvägen. Han är så snäll verkligen. I morgon ska vi göra vår första uteritt, en skrittur på samma grusväg blir det. Så mysigt, tror det kommer gå toppen och vi tar såklart sällskap med oss. Att det var fullt ös på anläggningen idag brydde han sig inte det minsta om, han stod lugnt i sin hage medans hundra ponnysar i varierande storlek fräste förbi i paddocken precis brevid. Musik, speakers, transporter, bilar, barn ja allt. Inget verkade han bry sig det minsta om. Järnpsyke på den.. ♥
 
Bjuder på lite bilder från Pluttens pass! Hoppas ni har en fin lördagkväll, puss på er! 
 
Haha, bäst idag! 

Skritt på töm

Japp! Det var min noga genomtänka plan för idag. Molly skulle skrittas 40 minuter på tömmen i ridhuset, eventuellt ett litet travinslag om allt kändes bra. Hehehehe.... Jag tror det tog ett varv innan hon fullkomligt exploderade i en serie bocksprång.. Trodde faktiskt inte hon kunde bocka så pass? Men nu vet jag att det kan hon absolut, haha. Jag tror det blev minst 5-6 sådana attacker varav en tappar jag henne, snören överallt och full galopp tio varv innan jag får stopp. Alltså skrälle till att skrämmas! Puuuuhh.... I alla fall såg hon fin ut när hon rörde sig, höger bak verkar ok peppar peppar. Hon lugnade sig någorlunda sen, jag insåg att hon lyssande väldigt väl på mitt "ptroo" faktiskt så kunde använda mig en hel del av det. Min fina, knäppa häst.

Efter att både jag och mamma svettats lite av Mollys flängande och ställt in henne igen (när hon faktiskt hade lyckats skritta några varv hyfsat avspänt) (för att vara idag) åkte vi till Kryddan och hälsade på. Fina, söta Kryddis! Hon har det verkligen SÅ bra på sitt bete. De kommer gå ute september ut om vädret tillåter och hon verkar stortrivas med livet. Älskade hästar ❤️

Bra huvudkudde
Tjockisen ❤️

Kryddan - vad händer nu?

Ja, vart ska jag börja? Ni som hängt med ett tag vet att jag köpte Kryddan i augusti förra året, med andra ord lite drygt ett år sedan. Något på provridningen gjorde att jag satt och log från öra till öra, haha. Valet blev enkelt, jag ville ha den här knäppa, vrålheta, pyttelilla hästen. Och så blev det. Besiktigad efter konstens alla regler hos Florian i Landvetter. 
 
 
Ja, ni ser ju själva att det gick lite fort.. Efter Roy ville jag verkligen ha en häst som tog tag i hindren och ville framåt, sedan blev det kanske lite väl bra här, haha. Christians ord var; Tja... Det går undan i alla fall ;) 
 
Jag visste att jag hade tonvis med jobb framför mig, evighetsslit och hur mycket styrka och lydnad som helst att bygga upp, men jag ville ha hästen. Hon var helt rätt för mig just då. 
 
Månaderna gick och min första träning för Christian bestod mest av att försöka få någon slags kontroll på sportbilen som saknade broms fullständigt. Hon bara sprang. Med facit i hand kan vi väl misstänka att hon kände av sina haser, där vi sedan hittade extremt snabbt utvecklad spatt. Vi tog det så lungt i början, trots att hon var i tävlingskondis när jag köpte henne backade jag många steg och första veckan skrittade vi bara. Sedan började vi rida på lite men vi krävde inte så mycket, hoppade inga hinder större än 80 cm och de flesta mindre än så. Det gick framåt och hon utvecklades massor vilket var superkul. Däremot kunde hon gå emot högerskänkeln till döddagar och dessutom var hon konstant förbannad. I februari blev hon akut halt under ett joggingpass, det visade sig vara en muskel som släppt från sitt fäste. Det tog lång tid innan det var bra, och när den väl var bra började hältan vandra runt. För att göra en lång historia kort hittade vi spatt i båda haslederna. En jämförelse med plåtarna vi tog vid besiktningen visade att den var ny. Jag hade troligtvis kommit åt henne på ett sådant sätt hon aldrig jobbat på förut och det tålde hon inte. Gissa om jag la skulden på mig själv. 
 
 
Annas ord var att hade hon utsatts för detta jobbet, att sätta under sig bakbenen, när hon var fyra hade samma sak hänt. Att detta inte var krävt av henne innan var orsaken till att hon faktiskt hade hållt hittills. Usch, vad kasst jag mådde. Vi behandlade och satte igång, behandlade och satte igång, ja ni vet hur det går till. Livet som tävlingshäst var över, men jag ville göra mer för henne, om det fanns en chans ville jag ge henne den.
 
Resten vet ni ju - vi har triangelmärkt och hennes nya uppgift i livet är lättare ridning och skogspromenader vilket de veterinärer jag pratat med är övertygade om att hon kommer klara av nu vilket är jätteskönt. Även det var osäkert i början. Däremot har jag inte sagt var... 
 
Men vet ni vad? Min mamma har köpt Kryddan av mig! Hon och min syster behöver (haha) en ny hobby nu när min syster lagt ner sin konståkning, vilket de både varit involverade i. Båda två har hästintresse, men inte på min nivå och vi hade ju plötsligt och väldigt vältajmat en häst över. Planen nu är att hon ska gå på lösdrift vilket kommer passa hennes kropp bäst, hon ska ridas lätt ett par dagar i veckan och vi ska givetvis hålla stenkoll på att hon mår bra i sina ben. Först ska hon skrittas igång, sex veckor på rakt spår. Hon är inte halt längre så vi har klartecken att försiktigt testa att sätta igång. Med lite tur kommer vi kunna ha även henne på Troya men inget är klart där än. Jag är mest lycklig över hur allt har löst sig, att Kryddan verkar må bra (hon är inte ens grinig längre) och att hon kommer stanna under mina vakande ögon, haha. Allt känns jättebra, Kryddan är en annan häst idag och jag tror hon kommer trivas toppen med sitt nya och lite annorlunda liv. Nu har vi alltså två hästar i familjen! Två egensinniga ston, haha, och ingen är gladare än jag att de är just de två ♥♥
 
 
Frågor på det? ♥