Blodad tand

Hej vänner!
 
Ja, vi vann i helgen! Ett litet klubbmästerskap där alla red olika klasser (beroende på historik som ekipage och tidigare tävlingar) och högst procent vann, jag red lägsta klassen i och med att jag och Plutten aldrig tävlat ihop innan. Jag kände att det var LC:2an vi var redo för men när vi kom in på banan blev han så himla fin och lyhörd att vi säkert kunnat rida LB utan problem också. 
 
69,8% landade vi i alla fall på, preciiis på gränsen till 70% som i princip alltid är mitt mål när jag rider en dressyrklass. Jag kanske safe:ar lite men jag måste gå in och känna att vi kan rida på 70% om allt flyter på och har en chans till placering, det är mitt tävlingshuvud som talar, hehe. Jag har väl trott att jag inte är så extrem med det där, men jag inser att det är jag nog. Däremot känner jag inte att jag behöver skynda mig upp i klasserna, då kanske läget hade varit annorlunda. Jag vill kunna allt bra från grunden och göra min resa step by step. Med nästa häst kanske jag börjar med en LB istället för att jag känner att jag har koll. 
 
Jag kan räkna mina dressyrtävlingar i livet på ena handens fingrar, plus att jag har ridit tre pay & rides. Jag ridit LC & LB och mitt sämsta resultat är 61% efter att Roy vägrade gå fram till ena kortsidan i vår LB-debut i Bulycke, haha. (Placerade mig fyra i klassen efter samma dag på samma bana), och mitt bästa 74%. Ingen start är gjord på hästar över fem år. Jag laddar mentalt för varje start och ser mig själv rida igenom programmet felfritt i huvudet ett par kvällar innan det är dags. Jag letar tips och knep på nätet och måste vara 1000% fokuserad på banan om det ska gå vägen. De är det här som är så roligt med dressyr, och nu pratar jag om lägre klasser för det är bara det jag har erfarenhet av - man kan vinna genom att träna mest/bäst jämfört med till exempel hoppningen där den som rider som en idiot och har tur vinner, medan den snyggaste rundan precis får placering eller hamnar strax utanför. På grund av detta trivs jag ännu bättre med att rida unghäst, eftersom man tävlar på lika villkor med de andra på dressyrbanan men inte slåss om placeringar på samma sätt på hoppbanan utan kan fokusera på fina, jämna rundor och ändå få cred för det. Jag gillart! 
 
Jag är stolt över mig och Plutten. Jag har inte ridit honom jättemycket, han har gått på penicillin i flera omgångar det senaste pga elaka bakterier i sitt ena bakben, hans ägare med pojkvän satt på akuten hela natten innan tävlingen.. Ja det var mycket som strulade innan, men väl inne på banan blev han helt underbar att rida, så lydig och det var fullt fokus som gällde. Han är dessutom bara fem år gammal. Heja Pluttis! Vi är på rätt väg. Nu är jag så himla taggad att jobba vidare på detta. 
 
Det bästa av allt var domarens slutkommentar; "Ni har alla förutsättningar för detta!!!"
 
Film är på väg upp! Edit: finns HÄR
 

Ledig torsdag och tankar om Falsterbo

Hej hjärtan! Eller god morgon fast väldigt sent, hehe. Igår jobbade jag min sista dag så idag är jag fri att disponera min tid som jag vill. Jag tog sovmorgon till 10 vilket är crazy-länge för mig, sedan dess har jag ätt frukost i lugn och ro framför en chicklit-film, druckit kaffe två gånger och börjat röja här hemma för det är kaos
 
I eftermiddag åker jag äntligen till stallet igen, som jag har saknat Molly de här dagarna, men oj vad de var välbehövliga. Nu är det fullt fokus igen och vad passar inte bättre än lite tömkörning ikväll, sedan hälsar vi på Kryddan och i morgon förmiddag ska jag ut till Christian och kolla lite träningar! Perfekt. 
 
 
Jag har funderat mer på det där med Molly och satsning, skummat igenom LA-programen vilka är de man rider för att kvala till femårs i Falsterbo, kollat youtubefilmer och försökt skapa mig en bild av hur man lyckas rida på kvalprocenten 72. Är det någon som är bra på att få höga procent är det Christian så där har jag en fantasisk mentor för den sakens skull. Förstår ni hur häftigt det hade varit att rida i Falsterbo? Förstår ni också att jag är lite frustrerad över att det är helt olika kvalregler för hopp och dressyrhästar? 
 
 
För att kvala till Scandinavian Open med en femårig hopphäst krävs tre felfria rundor i 120 på sex försök. I dressyren krävs två starter i LA-klass på 72% eller unghästklasserna på 76%, även det på sex försök. Det krävs fortfarande bara två resultat och med handen på hjärtat kan jag känna att exvis LA:1 inte är jämförbart med regional 120, men det är en helt annan diskussion, hehe. Sedan är jag väl ingen att uttala mig, jag vet att 72% i LA inte bara är att rodda hem hur som helst, men på något sätt känns det mer nåbart än tre felfria 120 på sex försök när Molly inte ens är inhoppad ännu på grund av allt som varit. Det är själva tanken på att rida i Falsterbo som lockar.  Vår enda chans är egentligen nästa år, sedan faller det på min egen erfarenhet som det ser ut nu, LA känns doable, MSVB nästa år not so much med tanke på att jag vill hoppa henne också. Sen att vi inte kommer ha en suck där nere att hävda oss mot proffsen gör liksom inte så mycket, det hade mest varit så himla roligt att få komma ner och känna på det. Dessa tankar kommer snurra och bollas fram och tillbaka såklart, men det här är vad min hjärna säger mig just nu. Desssutom, lydnad före hinder, eller hur? ;) En annan sak - vad är mest slitage? Lydnad och LA eller 120-hoppning på en femåring där min plan är att hon ska vara min BFF och tävlingskompis ett bra tag framöver?
 
 

Genuin lycka

God morgon finisar!

Jag gissar att ni förstår att jag var och besiktigade en häst igår. Min drömhäst. Alla kategorier. Jag vill inte presentera henne (ja ni vet ju att jag letade sto, haha så att det är en hon kan jag väl avslöja) innan jag har henne hemma i stallet, man vet aldrig vad som kan hända. I alla fall, jag satt alltså på ett tåg till Mjölby igår, där hästägaren och hästen (hehe) plockade upp mig och så åkte vi till kliniken ihop. 

Man ska alltid vara med på en veterinärbesiktning som köpare, att sitta hemma och vänta fanns inte som alternativ, då spenderar jag hellre hela dagen på resande fot och går upp vid 4.15 så jag kan ta del av vad veterinären säger och gör. 

Vad som gjordes var i vanlig ordning longering, böjprov, koll av hjärta och lungor, hovar, ja, allt, och sedan röntgade vi. Allt såg inte bara bra, utan jättebra ut. Vilken lättnad. Så lycklig. Jag har känt sedan uppfödaren och ägaren (samma person) hörde av sig på min annons att detta är hon. Hästen med stort H. Hon är verkligen allt jag kunnat drömma om och nästa helg är hon min. 

Jag är så glad! Jag älskar henne redan. Jag har varit så rationell hela vägen i letandet, så nu får alla känslor komma fram och ja, jag kan säga att det här är en livspartner som heter duga. Finaste. Vad hade jag gjort om hon inte gått igenom... Ville inte ha något annat haha. Åh. 

Här är hon, mitt hjärtas häst.