I surrender to the power of slow feeding

Nä. Nu gav jag upp. Trots mina tankar om slowfeeding och att det belastar nacke/hals så belastar det faktum att Mini slår i väggarna och reser sig mot boxgrannen hans kropp och sinne mer. Han är inte helt van att stå på box så som han gör nu och jag tror han är rastlös. Idag när han egentligen skulle vilat helt tog jag ut honom och gick runt lite i paddocken, gjorde lite ledarskapsövningar och stimulerade hans huvud lite. Trots det var det attacker mot en hyfsat oskyldig boxgranne när vi kom in igen. Ger jag mer hö på golvet drar han bara runt det och äter det inte när det blivit smutsigt av torven, haha... Så, nu testar vi detta. Vill inte ha några kroniska piphaser och en frustrerad häst. Han får sina kilo på backen som förut så jag lägger till detta utöver. Hoppas han håller sig nöjd. Fina, gosiga, knäppa lilla häst.

Babe
Jag kan hålla den här åt dig
Hahaha alltså Gunnel, stallkatten, är lite speciell haha

Kommentera här: