Framåtbjudning till tugga-grus-pris

Vet inte hur någa jag berättat det för er men Plutten är lite i sin "bubbla" när man rider honom. När man väl för väckt honom där ur är han så lydi, framåt och uppmärksam, men innan man kommit ur den så struntar han högaktningsfullt i det mesta man gör, haha. Lilla skrutt. Han gör vad man ber men helst i slow motion, liksom. Det funkar ju inte riktgt för varken dressyren eller hoppningen vilket gör att jag jobbar på det varje pass jag rider, att han ska bli kvivk för skänkeln så jag slipper nöta. Ofta släpper allt när han blivit sur på skänkeln ordentligt en gång och farit luften. Efter det är han ofta hur fin som helst. 
 
 
Jag är inte den som är den så jag bryr mig inte så mycket om de är uppe i luften och far, men någonstans behöver man ju inse att vi inte kan framkalla ett bocksprång varje ridpass för att han ska börja lyssna. Jag har börjat tänka såhär;
 
1. Bort med skänkeln så fort jag inte vill något, så jag inte blir nötande vilket är extremt lätt på lite latare hästar, lika lätt som det är att hålla undan skänkeln på en häst som är het. Tvärtom people, trotsa instinkterna, hehe. 
 
2. Ge en mjuk hjälp först och tar han inte den direkt så blir jag mer bestämd. Om man går på med hårdare hjälper direkt för att man "vet" att han inte kommer ta en försiktig sådan så kommer han bli ännu mer okänslig, eller i alla fall aldrig känsligare. Mjuk hjälp - tar han den inte så pushar vi på lite mer och lite kvickare och vid önskad reaktion - beröm. Han kommer inse att det är bekvämare att ta den mjuka hjälpen, så småningom.. Konsekvent och tydlig. 
 
3. I hoppningen måste vi bara fokusera på bjudningen just nu, innan vi börjar greja med annat. Hoppa massa småhinder, rulla på och galoppera, galoppera, galoppera. Framåt is the only way och det ska vara enkelt så han känner sig trygg i det. 
 
En suddig screenshot, tidigt avsprång (hellre det än omtramp!) och jag hann inte riktigt med framåt. Jag tror jag fastanade på några bilder också, vi får se om jag kan få låna några av dem sen.
 
Idag, efter första skuttet, var jag så extreeemt nära att åka i backen, haha! Det var nog mer brall är tjurande för han överhoppade sig något enormt över några bommar (haha) mellan två små kryss och sen brallade han iväg. Slutade med att hästen stod still och jag vek mig av skratt, haha. Skrutten! Blir så glad när han lever upp och vill verkligen att han ska tycka det är roligt också. 
 
Jag tror den här lilla hästen kommer bli jättekäck att hoppa på när han blir lite mer varm i kläderna. Vi ska inte ställa några stora krav innan han är redo för det för nu måste han bara få tycka att det är enkelt och roligt. 
 
Nu; en dusch, kaffe och sedan Liseberg med massor av favoriter! ♥

Kommentarer:

1 Sätilaryttaren.se:

Det där med att hästen går på autopilot och med handbromsen väl åtdragen känner jag väl igen. För att då hästen med helatiden så måste handbromsen släppa och för mig hjälpte det är bara strunta i allt oxhut och galoppera, mängder med tempoväxlingar då vaknar hästen och sen räcker det att ruska i skänkeln, krama tygeln och rumpan för att minska tempo osv 😊

Svar: Tempoväxlingar är guuuld! Och övergånger tills man kräks! :)
Karin Lindblad

Kommentera här: