Tankar om hagar

Åh.. Jag behöver tankar. Jag är lost. Mini är inte nöjd med hur han går nu, han har kommit upp i kondis och hull och behöver leva ut lite om dagarna, leva hästliv och busa. Men jag är livrädd att släppa ihop med en häst över en meter i mankhöjd. Alltså löjligt rädd, speciellt en fullstor häst med bakskor. Det är på grund av att jag gjorde det som Molly nu står på kanske ett års konvalescens. 
 
Jag vill ju att Mini ska ha ett bra hästliv, alltså verkligen. Men jag är så rädd att samma skit händer igen. Vi släppte ihop honom med ett sto i ridhuset igår, jag var lite desperat, han tyckte det var lattjo och det fungerade bra. Hon markerade på vilket avstånd han skulle hålla sig och sen såg han sin plats och höll sig bakom. Inget tjafs.
 
Men det är väl en sak att det fungerar i ridhuset och blir en annan grej i hagen? När det kommer till mat och när de ska komma in, bråk vid hö eller grinden är ju standard. Alltså. Det som hänt är att Mini går ur hagen. Han öppnar grinden och när vi såg till att han inte kan göra det så hoppar han istället. Det är ju roligt att den kan hoppa, absolut, men den får ju hemskt gärna stanna på insidan hagen..
 
Han gick ju med en shettis och det funderade hur bra som helst, den är dock halt nu så den fungerar inte som sällskap just nu. Idag går Mini i en hage med skyhöga staket, en grusruta. Inte hur jag vill att han ska gå, han har gått i större gräshage nu och det har funkat tills för några dagar sedan. Är. Så. Kluven. 
 
Jag vet ju vilket hästliv jag vill ge honom och vad min veterinär förespråkar. Molly fick den här skadan när hon gick i flock som var orolig, så jag köper att man får se till att flocken fungerar så minskar skaderisken, men när hon gick med Cleo som var hennes själsfrände utåt hittade jag henne på tre ben en dag med en hovformad bula rätt över bogen. Det gick som tur var över ganska snabbt. Cleo hade också åkt på smäll. Då gick de alltså sida vid sida hela dagarna och såg extremt harmoniska ut. Skenet kan bedra... 
 
Jag är rädd att Mini blir för jobbig mot stoet vi släppte ihop med igår, att han vill leka och hon tröttnar på honom och helt befogat drämmer till honom. Frågan är vart den sparken kommer ta? 
 
Ahh. 
 
 

Kommentarer:

1 Mikaela:

Hmm tror det lite beror på vilket sällskap man kan erbjuda, i vilken hage och med hur mycket mat?

Risken blir ju mindre om hagen är stor och det finns så när som på fri tillgång på mat. Då har man ju minimerat risken om bråk vid grinden och kring mat. Det är ju två stora "riskfaktorer", hästar som är hungriga tenderar att bråka/bröta mer och det är ju en skaderisk. Eliminera risken kan man ju tyvärr aldrig göra hur mycket man än vill. Just fri tillgång på grovfoder är det jag upplevt som bäst för friden i hagen, så om man kan erbjuda det så är det av min erfarenhet en bra lösning.

Risken är i mitt tycke att han kommer bli jobbig mot stoet, ett sto vill sällan leka så som en valack vill utan de blir gärna lite för på och får när stoet tröttat en smäll. Så antingen går han henne på nerverna och det funkar inte alls eller så har hon så pass mycket "pondus" att hon tidigt markerat och han väljer att acceptera det. Jättesvårt att veta innan såklart! Finns ingen halvlugn valack som sällskap? Kanske inte den som vill leka mest eftersom det kanske gör att de leker vilt (vilket jag haft problem med) så det blir en skaderisk men han är ju ändå ung och troligen lekfull och busig och behöver göra utlopp för det. Så någon snäll häst som leker lite men inte tröttnar på honom hade ju varit lämplig om du kunde plocka fram ur fickan ;) Min fungerar så, han behöver någon att busa lite med annars blir han en missnöjd, nervig, tickande bomb, vilket i sin tur blir jobbigare för mig ;)

2 Inka:

Du vet att sparkskador från små hästar kan ta väldigt illa på hästens ben.

Jag är helt övertygad om att en häst som får röra sig i stora hagar med många kompisar håller bättre. Två och två är inte optimalt utan en lite större flock så dom kan busa när dom vill.

Svar: Där sa du något..
Karin Lindblad

Kommentera här: