The End of an Era

Hej på er.
 
Fredag eftermiddag och jag håller på att laga middag till mig och Alexander. Jag har en skönt pirrig känsla i magen från gårdagen då jag för första gången styrde Molly mot ett sockerbitshinder och hon sög tag i det och bara löste det. Aldrig har någonting känts så självklart och enkelt. Efteråt kom ett litet glädjeskutt och jag råkade visst tjuta till lite av ren lycka, haha. Mot alla odds.
 
Som ni märker står det väldigt stilla här, och helt ärligt har jag tappat lusten för bloggen och bloggar över lag. Jag läser knappt några längre, och de jag läser blir mer och mer sällan. Jag har inget som helst behov av att blogga som mitt liv ser ut just nu. Under ett år bloggade jag intensivt och det var jätteroligt, men nu ser livet annorlunda ut. Bloggen kommer såklart alltid ligga kvar här, och någon gång kanske jag skriver något för min egen skull, men tyvärr kommer det inte bli mer än så. Däremot får ni hemskt gärna följa med på instagram som blir lite ersättare till detta, där kommer allt som är värt att berätta komma upp, kanske från och med nu med lite längre texter för de tillfällen som kräver det. Tack allihop som hängt med den här tiden, det har varit en resa jag inte hade velat vara utan. Jag har lärt känna så många trevliga människor, fått pepp när det behövs, tankar när jag frågat om det, blivit publicerad av Hippson, skrivit för SWB och fått fin feedback på mina clinic-referat, bland annat av Pether Markne. Tack ♥♥♥
 
Ta hand om er och era hästar, jag önskar er all lycka ♥
 

GHS, Molly & Bil

Hej!
 
Bättre sent än aldrig eller? Jag får ju rätt dåligt samvete när jag loggar in här och ser att ni ihärdigt klickar er in för att se om jag skrivit något - tack för det! Fina ni. 
 
Jag hade en riktigt dipp angående Molly i förra veckan, allt kändes skit och fick bara en dålig magkänsla över hennes has och diagonalt framben. Ringde såklart Anna direkt och hon kommer i morgon och ska kolla henne, såå skönt. Även om det tack och lov känns bättre nu så vill jag veta. Det hade ändå varit dags för en koll nu, hon har faktiskt varit hemma i två månader snart! I alla fall hoppas jag givetvis på positiva besked i morgon förmiddag.  Jag red henne i förrgår - ett riktigt pass med arbete i alla gångarter - och det var helt fantastiskt. Snälla låt oss få klartecken att köra på ♥♥♥
 
En annan sak då, som gör att mitt liv kommer se väääääldigt annorlunda ut framöver - jag har köpt en bil!!! Huuuur fantastiskt? En gul blev det inte, och en skruttig blev det visst inte heller. Pappabanken fick gå in som lite support på vägen ♥ En jättefin liten Suzuki, champagnefärgad och mindre än 4 000 mil i bagaget (hehehe) står här nedanför lägenheten. Wow alltså. I sååå många år har jag krigat mig ut till stallet på diverse sätt och nu kommer det bli så annorlunda. Dyrare - absolut, men jag kommer spara uppåt tio timmar i veckan på detta. Frihetskänslan är obeskrivlig! Ska ta fina bilder på den i solen någon dag! Givetvis har jag döpt den till "Skumpan", champagnefärgad och det skumpar lite sådär lagom som det gör i en småbil när man kör.  Älskar den högt redan. Nåde den som gör henne något illa hehe.. 
 
GHS då! Åh vad jag njöt. Tisdag kväll var jag där och kikade på unghästarna, superroligt att se dem där inne! Fredagen gick jag med mamma och på söndagen när Henke drog till med storslam hade jag med mig Alexander på läktaren. Alla dagarna har varit sååå fantastiska verkligen! Alexander verkade tycka det var spännande han med och hade bättre koll än jag trodde, jätteroligt. Så himla bra julklapp!
 
Vet ni, häng med på instagram så lovar jag uppdatering där om Molly i morgon! Puss och kram!
 
 
Sommar-Molly
 
Och förresten... Varje gång jag ser Bonzai börjar det värka lite i magen efter den här knäppgöken. Han fattas mig! 

Måndagsbloggen

 

Hej på er! Horse Show-vecka!! Yeeah! Ska ni dit? Vilka dagar? Jag kör tisdag kväll (unghästar <3), fredag och söndag. Fredag går jag med mamma och söndag har Alexander bjudit mig på, hur fint?

Vad bra det går med söndagsbloggen, eller hur? Haha. Egentligen var det en skitdålig idé att lägga det på söndagar, ofta har jag utsläpp eller liknande och kriga mig upp klockan 6 en söndag för att hinna blogga är ju bara helt värdelöst, och mina söndagseftermiddagar är heliga. Jag skulle i och för sig kunna skriva under veckan och tidsinställa söndag morgon, men tja.. Det tillkommer ju saker under veckan, speciellt när man har en häst som heter Molly ;)

Igår hade min kära häst en riktig Molly-dag, hehehe… Supersnäll i stallgången, helt otroligt att hon kan stå själv inne nu, sååå tacksam och nöjd över det. Skrittade fram några varv utanför paddocken och skulle sedan gå bort till ridhuset. Vi går in genom porten men jag glömde tända, så vänder igen och då får Molly syn på tolv köttätande hinderstöd som står i ena hörnet. Poff säger det så är hon på utsidan av ridhuset igen och reser sig rakt upp två gånger i rad. Jag hade tyglarna som vanligt och inte över halsen, så jag fick ställa mig på tå (!) för att nå upp att hålla kvar. Jag tänkte att nu drar hon, springer ifrån mig och ut på järnvägen och blir överkörd av tåget, typ. Inte helt rimligt kanske men det fick mig att hålla allt vad jag orkade och hon viftade inte med några framben eller så, så det gick bra. Fick kopplat på en longerlina och in i ridhuset igen. Hann inte mer än stänga porten efter oss innan hon drog iväg i en galopp som hästarna på Täby blivit gröna av avund på, och jag fick inte stopp. Spelade ingen roll vad jag gjorde, så till slut lät jag henne springa. Hon bockade och for och tyckte livet var väldigt lattjo, haha. Älskling. Får lite panik över hennes bakben när hon gör sånt där, men vad ska man göra? Min säkerhet går före hennes i det läget. Efter att hon fått ur sig den tydligen länge lagrade energiknäppen satt jag upp och hon var såå fin att rida. Som alltid. Bästa hästen!

 

Ett pass för Molly ser ut som följande nu; framskrittning för hand utomhus, utanför paddocken, hehe. Jag kan inte alltid hålla henne om jag ska skritta fram för hand i ridhuset, då hon gärna kommer upp i varv där inne, så vi gör så för att hon inte ska få ett ryck när hon är ouppvärmd i och med den ökade skaderisk det medför. Missförstå mig rätt, jag älskar hästar med mycket energi och det gör mig absolut ingenting att hon brallar och lever ut, hon är fem och på väg upp i kondis så det vore ju snarare märkligt annars, men det kräver lite extra tanke från min sida i och med skaderisk för henne (och mig själv för all del, haha). Efter vi skrittat fram ute går vi in och longerar några varv för att eliminera eventuella sadeltvångskänningar och lite bocksprång av ren livsglädje. Efter det sitter jag upp och gör det jag planerat för dagen. Hon har peppar peppar aldrig gjort något när jag sitter på, hon är väldigt rädd om mig, och jag accepterar inte okontrollerat brallande med mig på ryggen, givetvis. Det råder delade meningar om man ska acceptera det på lina heller, men någonstans är det hennes energi som rinner över och det ska inte bara vara tvång och krav när vi arbetar. Vi möts halvvägs. Jag tror det är viktigt för att behålla arbetsglädjen och hade jag velat ha en väldigt stadig häst hade jag fått välja något annat än ett halvblod som står väldigt högt i blod.

 
Kan vi bara konstatera hur snyggt Mollys nya träns är?!

Jag är sååå taggad på vad den här fantasiska hästen har att erbjuda. Jag har en noga utstuderad plan som ni ska få ta del av lite längre fram. En bit i taget. Hoppas ni får en fin vecka, kanske ses vi på GHS?